Jobbintervju

Idag var jag på jobbintervju, hatar det. Känner mig alltid så misslyckad. Speciellt hatar jag när de ställer frågan: "Kan du berätta lite om dig själv?" Egentligen vill jag ju bara skrika att jag är värsta borderlinecaset och tyvärr oförmögen att jobba. Att jag bara vill ha pengar så jag kan finansiera mitt hutlösa shoppingbeteende som min borderline försätter mig i. Det kan man ju dock inte säga så jag ljög, mitt "friska" jag som folk ska vilja anställa är tydligen en ambitiös juriststudent som syr och målar på fritiden samt läser lagom creddiga svenska författare såsom Harry Martinsson och Hjalmar Söderberg. "Åh, bara älskar Aniara och är inte Den allvarsamma leken en av de bästa kärleksskildringarna som någonsin skrivits?." Jag är ju framför allt patetisk.

Annars var igår en fin dag, jag fick äntligen mina barnskor med 13 cm klack och träffade Daniel, Martin, Malin och Tanya. Daniel bjöd på Gin & Tonic, värsta unnar sig saker på en tisdag. Dessutom träffade jag Anna hon var så fin hon hade samma rörelsemönster som Sanja. Jag vill vara dom, fast jag skulle aldrig kunna bli katolik. Jag är ju övertygad ateist, men Sanja brukar säga att de som inte kan tro har störst chans att bli helgonförklarade (?!). Jag kan tyvärr inget om Robert Musil eller Kants filosofier och är rädd för allt som inte är ytligt och som inte går att ta på för att vilja lära mig. Nu ska lära mig allt om årsredovisningar för företag istället.

Dock måste jag göra något åt mina sömnproblem, inatt somnade jag kl 7 det går ju inte.