SSRI II

Tidigare skrev jag om mitt hat gentemot det här plastfilmstillståndet som SSRI:n försätter mig i så jag tog den inte så regelbundet. Det straffade sig, nu har den jäkla borderlinen kommit tillbaka, jag är totalt förstörd för att jag inte får se Sanja på ett tag, har en separationsångest som inte härstammar från denna värld och dessutom tar min psykolog semester. Jag ville egentligen lägga mig på golvet och gråta och skrika: åk inte ifrån mig! När han förtäljde mig detta. Jag har återgått till något tragiskt tillstånd jag brukade befinna mig i i 16-årsåldern.